Det finns inget dåligt väder, men jävligt mycket fula funktionskläder

"Ni ser ut som två italienska sportturister" var Niclas kommentar när jag och Maria gav oss iväg på vårt senaste gemensamma långpass.

Efter en blick i spegeln var jag böjd att hålla med. Utrustade med fodrade och vindtäta tights, skor med specialbeställda inlägg, dyra underställ, vätskebälten, gps-mätare, dextrosol och kondommössor insåg jag att förvandligen fullbordats. Vi har blivit 100 % löparnördar.

Löparnördar springer aldrig på måfå, utan har full koll på hastighet,ansträngning och sträcka. Visst händer det att man ger sig ut på ett oplanerat och improviserat pass, men då är det i själva verket planerat oplanerat.

Löparnördar sätter automatisk suffixet "Marathon" så fort någon nämner storstäder (New York Marathon är the shit)

Löparnördar är alltid hungriga. Det finns perioder av hård träning då Maria inte pratar om annat än hur mycket gröt hon ska äta så fort hon kommer hem. Denna återkommande och oförklarliga fascination för just gröt...

Nåja, det kunde vara värre. Vi kunde ju ha snöat in på curling.

För er som inte är löparnördar; detta är en s.k. kondommössa, med tillhörande matchande vantar med speciellt nyckelfack i handflatan.

Pling plong

"Brukar folk ofta råda dig till att ta det lugnare och slappna av mer?" frågade en klok kvinna mig nyligen.
Svaret var tveklöst ja. Jag vet inte hur många gånger människor i min närhet, i all välmening, förklarat hur jag bör leva mitt liv. Att jag borde springa mindre. Stressa mindre. Varva ner. Det de inte förstår är att det är den sortens råd, inte mitt tempo, som gör mig stressad på riktigt.
"Vet du vad? Alla mår inte bra av att åka på spa, ta det lugnt och lyssna på pling plong-musik." fortsatte kvinnan.

Jag håller helt med. Men ibland kan min impulsivitet sätta krokben för mig. Som när jag i en handvändning bestämde mig för att genomföra detta. Två veckor efter marathon. En vecka innan Blodomloppet.

Nåja, det man inte har i huvudet får man, bokstavligt talat, ha i benen. Jag ska springa de där fem milen. Sedan ska jag luta mig tillbaka och slappna av med en drink och lite pling plong-musik i bakgrunden.

10 000 meter åt rätt håll

I delar av Kongo har våldtäkter blivit ett normalt sätt att visa makt på, att bestraffa, att få utlopp för sin frustration. På Panzisjukhuset kämpar man för att kunna rädda de utsatta kvinnorna, ge dem den vård de behöver och hjälpa dem tillbaka till ett liv med värde och glädje. Men de behöver pengar.

Tjejmarathon är ett initiativ för att hjälpa de utsatta kvinnorna. Loppet arrangeras på ideell basis för att samla ihop pengar som stödjer utsatt kvinnor i världen. Pengarna går oavkortat till Panzisjukhuset.
Den 16 juni kommer vi, Maria och Titti, att delta i det 50 km långt loppet av kvinnor, för kvinnor, där alla intäkter går till kvinnor. Varje deltagare betalar själva 400 kr för att delta och ambitionen är att själva hitta sponsorer i sin omgivning som kan tänka sig att bidra med en tia per kilometer. Empatiska familjemedlemmar, vänner och bekanta som kanske inte trivs i löpspåret, men gärna vill hjälpa till på ett annat vis.

Kan du tänka dig att sponsra någon av våra sammanlagt 100 km?Alla medel (utom deltagarnas egna startavgifter) går oavkortat till Panzisjukhuset.
Så här gör du för att bidra:

1. Bestäm hur många kilometer du vill sponsra. 1 km = 10 kr
2. Sätt in valfri summa på (Handelsbanken) 6153-609212648. Märk insättningen med namn!
3. Du får därefter en bekräftelse på ditt bidrag från grundarna av Tjejmarathon.
4. Skicka gärna ett mail till titti_svensson@yahoo.se och berätta om ditt bidrag så vi kan hylla dig lite extra!
5. Följ vår blogg och Tjejmarathons officiella blogg för att höra mer om hur hur värdefullt just ditt bidrag är!