Barnen primära fokus ligger på kvantiteten glass man kan lyckas få i sig på en vecka ("får man glass direkt när man kommer av flyget??"), försöker övertyga mig om att de kan simma utan puffar (de kan de inte) och funderar över vad de ska packa ner i sina små ryggsäckar ("Är det ok om jag packar ner det här lasersvärdet och 3 fotbollar?").
Niclas har anammat en jag-är-så-berest-att-jag-inte-blir-stressad-attityd. Han koketterar över hur lite packning han har och förklarar förståndigt för mig att "de faktiskt har affärer även på Mallorca". Dessutom fick han frispel när jag föreslog att vi skulle ta med pannkakor som matsäck till barnen på planet (antar att det inte går ihop med hans jet-set-aura?).
Jag skriver listor, fler listor och ännu fler listor för att inte glömma något.Kanske ska anamma min vän Jonas tips om att ha listförteckning över alla listor? Resväskor fylls med mediciner, astmamaskiner, puffar, kläder, mer mediciner, datorer, spel, filmer, frukt, pannkakor, nej förlåt mozzarellamackor, tandborstar och löparskor (om det inte finns löpband på hotellet tänker jag utmana Lollo och Bernie på 800-metersintervaller).
Det var länge sedan jag och Niclas tog en sista minuten till Zakynthos och ansvarslösa och hjälmlösa åkte ön runt på en hyrd motorcykel. Det var länge sedan vi dök och Niclas tecknade så mycket till mig under vattnet att jag till slut pekade finger tillbaka. Det var länge sedan vi låg i varsin solstol samtidigt.
Nä, jag antar att vi inte reser så spontant eller lätt längre, but I wouldn´t have it any other way.
