Äntligen!

En dröm har gått uppfyllelse. Nej, jag pratar inte om mitt nya jobb (tjohoo). Jag pratar inte heller om det faktum att jag sprang mitt första marathon i helgen. Nej, jag talar om att jag äntligen fått tillfälle att använda flärpar.

För er som inte vet så är flärpar (även kallat index notes) den sortens smålappar som viktiga juristtjejer märker sina viktiga tunga lagböcker med (se bilden). Ända sedan jag började på universitetet (alternativt såg Legally blonde, välj själva) har jag haft en fascination för dessa välklädda juristtjejer med tunga, viktiga böcker. Och alla dessa fantastiska flärpar i fantastiska färger!

Jag har under mina fem år i universitetsvärlden aldrig fått tillfälle att använda flärpar. Inte förrän nu. Den sista kursen på IHR var etik och juridik och plötsligt stod jag där med en tung lagbok. Självklart tog jag tillfället i akt och köpte de fräckaste flärparna Akademibokhandeln kunde erbjuda.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle använda dem till, utan fäste dem lite på måfå, tills en vänlig klasskamrat visade mig tillrätta i flärparnas värld. Och plötsligt var jag en av dem; juristtjejerna. Jaghar aldrig känt mig så viktig som när jag gick fram i korridorerna med den tunga boken under armen. Under hela kursen envisades jag med att bära boken till och från skolan. Jag skyllde på att boken inte rymdes i väskan, men egentligen ville jag bara visa min fina flärpbok. Dessutom var det praktiskt att ha den nära till hands om jag skulle behöva citera en paragraf eller två för någon intresserad (exempelvis en dagispappa som råkar sätta sig på sätet bredvid på morgonbussen in till stan 07.30).

Nu är snart IHR över och troligtvis även mina studier. Inga fler romantiska fantasier om universitetsliv a´la Harvard (som jag också haft i smyg under flera år). Inga fler föreläsningar. Inga fler grupparbeten. På sätt och vis kommer jag nog sakna alltihop. Men jag kommer ju alltid ha minnena kvar. För att inte tala om flärparna.