Jag är gift med jultomten

Igår kom Niclas hem igen och som vanligt hade han väskan full av presenter. Mitt i paketöppningen fick jag en insikt om att det går att dra vissa paralleller mellan längre relationer och förhållandet till julafton.

När man är liten (eller nykär) är julafton (ens partner) magisk. Denna dag är overkligt underbar och omges av ett mystiskt stjärnstoft. Man kan helt enkelt inte tro att det är sant.

Sedan går åren. Man slutar tro på tomten och får inte alltid det man önskat sig. Jul associeras med stress och krav. En del blir bittra och slutar fira jul överhuvudtaget. Eller så håller de masken och sjunger falskt till snapsarna.

Andra inser långsamt att julen bara är en vanlig dag. Med 24 vanliga timmar, varken mer eller mindre. En dag som ibland är underbar, och ibland ljummet långtråkig. Men det spelar egentligen ingen roll, den kommer ju ändå alltid vara lite bättre än de andra 364 som kommer och går. Och ärligt talat, vem vill vara utan julafton?