Secrets

När jag behöver säga något som inte barnen bör förstå använder jag ett klassiskt föräldratrick: jag pratar engelska. Än så länge fungerar det finfint, så länge man undviker vedertagna barnbegrepp som "fight", "icecream" och "manboy".

Problemet är bara att jag använder det här tricket i helt andra sammanhang. Av någon anledning har jag fått för mig att engelska är mitt alldeles egna sjörövarspråk, som bara jag och min samtalspartner förstår.

Ett exempel är när mammas födelsedag närmade sig och jag, över huvudet på henne, frågar Frida:
"What should we get for her birthday?"

Min svägerska bor i Hong Kong och deras barn förstår både tyska, svenska, engelska och mandarin. Tänk vad bra vi har det i Sverige ändå.