To posh to push

Jag hörde att Posh är gravid igen. Ni vet hur det brukar gå för henne: ett halvt kilos viktuppgång, fortsatt höga klackar och planerat snitt fyra veckor för tidigt. Jag är också snittad, men där slutar alla likheter oss emellan.

Jag var inte så chic som gravid. Jag var mer som...Barbapapa. Oformlig, oförarglig men snäll och glad. En Barbapapa som åt pannkakor som snacks och hade som mål att utse den bästa chips/dip-kombinationen.  När en av våra vänner fyllde 30 år och hade frågesport löd en av frågorna:

Vad gillade Titti mest som gravid?
1) Chips 
X) Kebab
2) Både två

Jag slutade väga mig när jag gått upp 25 kg. Och nej, det var inte vatten.

Barbapapor vill inte ha höga klackar och snygga kläder. Barbapapor vill ha bekväma tofflor och tältklänningar. Barbapapor är inte så noga med att sminka sig eller fixa håret, dem är ju rosa och fina ändå. Och vad spelade det för roll, jag var ju en glad Barbapapa. Men sen gick jag över tiden nästa tre veckor och då blev jag en sur Barbapapa. Och vem tycker om en stor, skär, sur klump?

Niclas tyckte tydligen om stora, skära, sura klumpar som äter chips i sängen och snarkar. Som klagar på foglossning och snor alla hans jeans. Det, mina vänner, är ett bevis på äkta kärlek.